I am just a poor boy, though my story's seldom told

  I have squandered my resistance For a pocketful of mumbles, Such are promises All lies and jest Still, a man hears what he wants to hear And disregards the rest. 

  Tänkte bara bjuda på en sjukt snygg cover av en underbar låt, såhär på tisdagskvällen.

Enkel, vacker, öm

  Alldeles nyss hemkommen från en utomordentligt trevlig kväll innefattande bio och kaffe med Ida. Äntligen blev det nu av, att se Monica Z. Som jag längtat! Och det var det verkligen värt. Edda Magnason gjorde Monica så otroligt bra, man glömde nästan bort att det inte var hon på riktigt. Så verklighetstrogen sång, och dialekten sen! Dessutom så fantastiskt vacker... Hela filmen var väldigt snygg, 60-talets kläder, hår, bilar och inredning i all sin prakt. Hasse och Tage, Povel Ramel och Beppe Wolgers. Även Bill Evans, så klart. 

  Monicas historia som den berättas här är både vacker och sorglig. Hur hon tog sig från Hagfors till New York ackompanjerad av en stilig basist, och en så söt dotter, men även av en hel del alkohol och bekymmer. 

  Och nog blir jag inspirerad allt, att öva det första jag gör imorgon. För visst är hon något alldeles extra, som ett lingonris i ett cocktailglas. 

  Efter två vackra timmar i salongen promenerade vi till ett kvällsöppet café för kaffe och en del catching up. Himla trevligt, att prata om livet och framtiden och planer. Och allmänt ta vara på att träffas. Mycket mysig kväll så där mitt i veckan.

  

  Så ta och gå på bio, hörrni! Även om ni kanske inte är lika nördiga på denna skönhet som jag råkar vara, tror jag att få kan undgå att uppskatta denna värmländska donna.

 

Du måste vara rosenkransen

  När man lyssnar på Kraja påminns man om hur vackert vårt svenska språk är. Så fantastiskt fint, speciellt om man är utomhus is höstsolen.

Oh, the Prickl'eye Bush

  Om jag fick välja ett band att lyssna på resten av mitt liv, så skulle det nog vara Basco. Denna trad som de har spelat in har nu sin välförtjänta plats i både min folkmusikbok och min repertoar.

Oh the Prickle Eye Bush
  It pricks my heart for sore
And if ever I get out of this Prickle Eye Bush
Then I'm never getting in it any more

Hangman, stay your hand
Stay it for a while
For I think I see my sister coming over yonder stile

Oh sister, have you brought me gold?
Or silver to set me free?
For to save my body from the cold, hard ground
And my neck from the gallows tree

Oh no, I've not brought you gold
Or silver to set you free
For to save your body from the cold, hard ground
And your neck from the gallows tree

Oh the Prickle Eye Bush
It pricks my heart for sore
And if ever I get out of this Prickle Eye Bush
Then I'm never getting in it any more

Hangman, stay your hand
Stay it for a while
For I think I see my mother coming over yonder stile

Oh mother, have you brought me gold?
Or silver to set me free?
For to save my body from the cold, hard ground
And my neck from the gallows tree

Oh no, I've not brought you gold
Or silver to set you free
For to save your body from the cold, hard ground
And your neck from the gallows tree

Oh the Prickle Eye Bush
It pricks my heart for sore
And if ever I get out of this Prickle Eye Bush
Then I'm never getting in it any more

Hangman, stay your hand
Stay it for a while
For I think I see my true love coming over yonder stile

Oh true love, have you brought me gold?
Or silver to set me free?
For to save my body from the cold, hard ground
And my neck from the gallows tree

Oh yes, I have brought you gold
Oh, and silver to set you free!
For to save your body from the cold, hard ground
'Cause it's better off in bed with me!

And oh, the Prickle Eye Bush
That pricks my heart for sore
And now that I'm out of this Prickle Eye Bush 
I'm never getting in it any more 
And, oh the Prickle Eye Bush
That pricks my heart for sore 

Oh and now that I'm out of this Prickle Eye Bush
 I'm never getting in it any more

Korrö Folkmusikfestival

  Nu så. Som jag tidigare nämnt så var jag ju på folkmusikfestival i den södra delen av vårt land, när juli led mot sitt slut. Det var en utomordentligt trevlig långhelg, med mina vänner, mina favoritmusiker och även nya trevliga bekantskaper inom bägge dessa områden. Vi dansade långt in på småtimmarna, buskspelade, hade jam i duschen, badade näck på nätterna och hade så himla roligt. Det är till och med så att jag sitter här och suckar i skrivande stund, så klart jag saknar det. Men det kommer ju igen nästa år! Och inte är det slut på folkmusik bara för att det är höst, inte. 

  Hur som helst så såg det ut såhär, på ett ungefär:

  Vi åkte bil hemifrån på torsdagsförmiddagen. 

  När vi kommit fram var tälten snabbt uppe och vi sprang iväg och hade roligt. Detta var bästa badstället. 

 

   
  Jakob.

  Pojkarna badar.
 

  Bredvid duschstället fanns ett glashus på en veranda. Perfekt för jam, tyckte vi. Även för en och annan polskasnurr.

  Bland tälten kunde man titta på alla möjliga saker. Och spela med folk överallt. 

 

  Vi satt och spelade på kvällen med. Balkanjam denna gång.

  Aron och Jakob.

  Fabbe being his usual adorable self.

 

  Ett av tre förträffliga ställen att dansa på. Funkade utmärkt både med och utan skor (åtminstone tills man dagen efter upptäckte sina skavsår).

  Festivalbron. Bara det vackraste som finns, tror jag. Jag blev nästan som nykär.

  Vi käkade vegetariska pannkakor och snackade med hippies. 
 

  På fredagen spelade Hoven Droven. Fantasktiskt svängigt ös som orsakade en hel den träningsverk i vaderna för min del.
 

  Lördagsmorgonens utsikt.
 

  Vi åt lunch och filosoferade medan Jakob lånade min kamera.
 

  Glad på festival!
 

  Björn.
 

  Världens bästa Isa.

  Lördag kväll och dags för Basco. I Big- formationen, till och med.

  Skulle jag vara tvungen att välja ett favoritband av alla miljarder saker jag lyssnar på, så skulle det banne mig vara dessa karlar. Svensk-dansk-australiensisk kompott av allra bästa slag. Förutom att deras musik är fantastisk så har de en så härlig publikkontakt och charm som gör att det jag vill göra, förutom att dansa sönder mina skosulor, är att ta med dem hem för te i trädgården (vilket självklart blir extra tydligt när de spelar Tea in the Garden).

   Jag måste ju bara säga här att jag är så nöjd över denna bild. Mahahaha. 

  Efter Big Basco spelade norska Valkyrien Allstars. Klockan var sent och jag hade nog fortfarande Basco kvar i samtliga sinnen, så det enda intryck jag fick av denna ensemble var att det hela var väldigt skumt. Jag bestämde mig dock för att ge dem en andra chans när jag kom hem, och efter att ha lyssnat på bara ett par låtar på Spotify var jag toksåld. Hur bra som helst! Nu har Min Pipa gått på repeat tusen gånger, minst.

  Det blev ännu senare och vi satte oss i glashuset och sjöng. Isas danspartner för helgen, Björn, visade sig vara skicklig i vissa andra konster också, som synes!

  Lite svårt att ta kort på, men häftigt ändock. 

  Panda och Miranda lärde oss en hel massa nya visor. 

  Där satt vi, och sjöng, slumrade och allmänt myste om vartannat ända in på morgonen. När vi till sist bestämde oss för att ett par timmars sömn innan resan hem nog var en bra idé, var det redan ljust ute och vi kunde egentligen tagit en svängom till. 

  Det var så mysigt. Tack, för det.

Österrike med Vokalensemblen

  I slutet på maj åkte vi till Linz i Österrike med Vokens för att vara med i körfestival och tävling. Nu har jag äntligen fixat fram bilderna från resan, så jag tänkte visa precis hur regnigt och trevligt det var. 

  Vi åkte buss i vad som kändes som tusen timmar innan vi kom fram.

  Anton Bruckner Haus i Linz. Här tävlade vi mot flertalet internationella körer som samtliga var äldre än oss. Isländsk kör på scen i denna bild.

 

  Mycket väntan blev det. Sur samling (förutom Niklas).

  Fantastiskt vacker kyrka med fantastiskt vacker akustik. 

  Regn även vid konserten på detta kloster (som jag såklart inte minns vad det hette).

  Där sjöng vi, lyssnade till bl.a. St Johannes kammarkör från Stockholm (sjukt bra) och våra pojkar blev offer för entusiastiska ryska beundrare i 14-årsåldern. 

  Den enda dagen det inte regnade gick vi på promenad för att titta på utsikten.

  Och självklart spontansjunga lite. Är man kör så är man!

  Även där fanns det en dekorativ kyrka. 

  Sedan besökte vi staden.

  Som bl.a hade en supersöt teaffär (som inte tillät fotografering inomhus, tyvärr)...

  ...och även loppmarknad. Jag blev rätt besviken då inga av klockorna fungerade, hur snygga var de inte, liksom?

  Traditionsenlig middag med kören sista kvällen. Självklart sjöng vi även där (och battlade med annan kör i angränsande rum).

  Sedan var det dags att åka hem igen. Vi räknade med 25 timmars körtid, så statusen i flocken skiftade från kaos till sovande om vartannat. Mest kaos dock.

  Lagom innan färjan i Helsingör gick bussen sönder och vi blev strandade. Då bevisade vi att förutom kör, kan vi nu också kalla oss grässtråorkester!

  Nog gjorde man allt för att underhålla sig alltid. Både frukost och lunch på McDonalds och promenader hit och dit. 

   Fem timmar senare åkte vi iväg igen!

  Jag avslutar det hela med vintagefarbrorn på färjan. Tack Vokens, för resan, och dessa tre år!