Ännu en glädje till ända

  Nu har jag tittar färdigt på Merlin. Av alla serier jag följer, och har följt, Glee, How I met your mother, Sherlock m.fl, har Merlin nog tagit störst plats i mitt hjärta. Det har nog faktiskt varit mitt Harry Potter-substitut, om jag ska vara ärlig. Så, inte nog med att serien nu tagit slut efter fem fantastiska säsonger, den slutade också med att uppfylla alla mina tårdränkta farhågor. Jag tar mig friheten att anta att det finns en möjlighet att ni som läser detta inte har sett detta, så jag ska inte spoila hur det gick. Men åh. Merlin. Jag kommer att sakna dig.

  Nu ska jag vara äkta fangirl-ig och uttrycka mina känslor med en gif.

Inspiration

  Jag är så taggad på att sy!! Att göra mina egna kläder är verkligen något som jag skulle vilja satsa på, sömnad är ett sånt trevligt sätt att använda sig av för att få utlopp för sin kreativitet. Mitt lilla problem är ju då, som så ofta annars, tidsbristen. Med skola, pojkvän på distans, spelningar och rep om vartannat är fritiden ganska knapp. Jag får helt enkelt tänka långsiktigt och satsa på att börja med detta projekt till sommaren/hösten när jag flyttar. Efter sommaren kommer jag även förhoppningsvis att kunna investera i en viss sak som skulle vara till så stor hjälp - en provdocka. Som nybörjare kanske det känns som en lite väl överdriven pryl att skaffa, men jag tror verkligen att det kommer bli en långsiktigt lönsam affär. Det skulle vara så sjukt mycket lättare, att bara latja lite med att sätta upp tygerna som man tycker se bra ut, och sen bara sy lite. Inte vara så himla begränsad till mönster, tänka själv. Och det är ju lite svårt att göra om man ska nåla på sig själv, speciellt som man inte kan få nån assistans. 

  I vilket fall som helst, så var det en video som jag såg på bloggen från butiken Ohlssons Tyger som fick mig så taggad på detta! Designern Jenny Hellström var på Nyhetsmorgon för ett par månader sen, och hennes bok är ännu ett must-have! Nu hoppas jag bara att jag kan få tag på en egen symaskin också...

Foxtrot i Torsta

 Det började som en repeftermiddag, och har nu övergått i storbandsjazz på LP och foxtrot. Vi latjar på i Jakobs sovrum och pratar studentbal och jag drömmer om framtiden, som vanligt. Jag har världens bästa vänner. 

  Konsertkvällar är de bästa kvällarna. Och inte undra på att The Hives röstats fram som världens bästa liveband. Jag och Magnus trängdes med några hundra taggade människor på Club700 i Örebro, precis lagom för att kunna studsa och skrika två meter från scenen. Nog måste jag också hålla med om att de levde upp till ryktet att vara väldigt starka också, tack gode Gud för öronproppar.

  Men nog var det bra. Helt fantastiskt faktiskt. Sofistikerad punk, skulle man väl kunna kalla det kanske. Jag menar, att de är iklädda frack och höga hattar känns ju faktiskt inte det minsta krystat. Vad skulle de annars ha? Ungefär. Och det är omöjligt att inte ryckas med när Howlin' Pelle ställer sig på högtalarna och bara strålar ut en massa "här kommer jag, skrik med mig". Ja, oj vad vi skrek. Och hoppade, och mosades, och svettades, och skrek igen. Det bästa var nästan att man riktigt kände att de älskade det lika mycket som vi gjorde. Och trots att vi åkte dit med feber är det en högst överkomlig dag idag, bara lite blåmärken, trötta vader, och en öm hals. Precis som det ska vara. 

  Så bra. Och snyggt, dessutom. Kärlek på igår.