Koka saft i tretakt

  Idag bestämde jag mig för att vara lite huslig och ta vara på rabarbern vi har i trädgården. Saft kändes som det bästa alternativet, eftersom jag aldrig gjort saft förut! Varför inte prova något nytt, liksom? Jag hade faktiskt egentligen tänkt att göra saft av svarta vinbär, men det regnade så mycket idag att jag tänkte verkligen inte stå ute och plocka bär. Rabarber, å andra sidan, tar ju ungefär tio sekunder att plocka så det räcker, så det var ju inga problem alls. 

  Till detta inläggs titel hör att jag precis kommit hem från folkmusikfestivalen Korrö och är helt tretaktsifierad. Jag gör liksom allt i tretakt, går, borstar tänderna, och - naturligtvis - kokar saft.

  Här kommer i alla fall receptet och några bilder:

  Du behöver:

  1 kg rabarber (ca 1 ½ l i skurna bitar)

  7 ½ dl vatten

  Saft från ½ citron

  ½ kg socker (5,5 dl)

  En skvätt atamon

  Räcker till ungefär två flaskor (beroende på storlek, så klart).

  Skär rabarbern i ett par cm breda bitar och skölj noggrant. Koka upp vatten (förslagsvis i vattenkokare först, det går fortare) och lägg sedan i rabarbern i en mellanstor kastrull. Låt koka tills det blir mjukt, i ungefär 15 minuter. Sila av i silduk över en ny kastrull i 30 minuter. Låt det stå för sig själv och tryck inte saft ur resterna, då kan det bli beskt. Koka sedan upp igen och tillsätt socker och citronsaft, och skumma sedan av om det behövs. Ta av från plattan och tillsätt atamon utblandat med lite av saften. Rör om väl. Mängden atamon avgörs av hur länge man räknar med att saften ska stå, den håller sig längre med atamon i. Inte mer än en halv msk dock. Innan du häller upp i flaska, skölj den i varmt vatten. Låt den svalna i tillsluten flaska och ställ sedan i kylskåp. Blanda ut med vatten efter smak vid servering.

  Och så kan man göra etiketter! Åh så glad jag är över min skrivmaskin vid sådana här tillfällen, perfekt. 

  Klart! Väldigt behändigt, tycker jag. Inte alls svårt, trots att jag aldrig gjort det förut. Så nu ska jag ge mig på vinbären så fort det blir soligt ute!

  Och just det, jag nämnde ju att jag nyss kommit hem från festival - det var fantastiskt. Jag ska strax berätta mer om det, och visa en massa bilder. Toodles!

Come away with me?

Ritade Tardis och Eleven.

På A3, så det gick inte att scanna, tyvärr. Men ändå.

Inspiration när den är som bäst.

  Ni vet när man blir sådär fantastiskt inspirerad av någon eller någonting, att det känns som att man bara vill sätta igång med detsamma och bli bäst i världen på någonting? Lite så känner jag när jag ser teckningar av en tjej som, åtminstone på internet, går under namnet Burdge. Första gången jag såg hennes grejer var för en massa år sedan, jag tror jag råkade snubbla över hennes fanart när jag letade efter tecknade bilder på Harry Potter. Att jag redan då, när jag var någonstans i de yngre tonåren, hittade någon som tecknade så bra bilder av det jag tyckte mest om i hela värden, var ju självklart fantastiskt. Men ni vet hur det är, man tittar inte på grejer på ett tag, och sedan inser man att man tappat bort dem. Jag mindes inte hennes namn, eller var jag hittat bilderna, och så var det med det. 

  Sedan, för ett år sedan ungefär, invigdes jag i fenomenet tumblr. Där, där jag delar massor av intressen med massor av människor, dök hon upp igen! Min lycka var gjord. Det här var en den av vad jag hittade:

Dessa bilder kommer härifrån.

 

  Jag blir alldeles lycklig. Det jag tycker är så fantastiskt med hennes bilder, är att karaktärerna verkar så verkliga, för mig. De har en helt naturlig hållning, uttryck och individualitet. Och hennes stil i teckningen, den märker ut sig som en egen. 

  Det är lite det jag letar efter, på det här området. Att det ska synas att "aha, jag vet vet som gjort den här!". På ett positivt sätt, såklart. Och just den här ledigheten, som att det är verkliga personer som bara klivit in i pappret och blivit blyerts. 

  Därför tycker jag att Burdge är en så bra inspirationskälla. Jag strävar inte efter att bli henne, att få hennes teckningsstil, utan att bli som henne. Och få en utpräglad stil som är alldeles egen. Och som är riktigt, riktigt bra. 

  Dags att öva lite. 

Massor med körsbär i trädgården. Beautiful berries, really.

Thanks for Harry. And happy birthday, dearest Daniel Radcliffe.

Roses in my garden

Tid för typiska somranden

  Jag bestämde mig i förrgår för att i all hast åka till Magnus över helgen, istället för att stanna hemma och öva inför spelningen på fredag, som jag egentligen behöver. Men jag har faktikt spelat lite idag ändå. Och förutom det har vi seglat flipper och skjutit luftgevär. Såna där somriga saker som man liksom nästan måste göra såhär års. Och titta på Midsomer Murders, som vi gör precis nu, faktiskt. Och fånar oss med Magnus' padda.