lördag 27 april 2013

Bridget Jones Dagbok

  När jag inte är mitt uppe i en bok så glömmer jag på något obegripligt vis hur najs det är att läsa. Visserligen har jag inte varit riktigt uppslukad av en bok eller serie sedan Harry Potter (möjligtvis med undantag av Hunger Games), men det finns ju knappt något mysigare man kan sysselsätta sig med. Speciellt praktiskt är det ju när man åker tåg så mycket som jag gör.  
  Hur som haver, så fick jag precis ärva de två böckerna om Bridget Jones av en kompis. Jag har faktiskt inte läst de förut, bara sett på film. Nu när jag avslutade den första boken igår tänkte jag att det skulle passa sig med en liten recension.



  Bridget Jones är i trettioårsåldern och tragiskt singel. Hon lever sitt alldagliga liv i London, jobbar vid ett skrivbord, går ut på helgerna med sina vänner, och försöker ständigt tussas ihop med en massa ointressanta karlar av sin enerverande mamma och hennes väninnor. Hon slits mellan att försöka vara en medveten, självständig kvinna, till att bli hopplöst förälskad och önska sig en karl över allt annat. När Bridget ingår i en affär med sin chef, Daniel Cleaver, börjar en årlig resa mot ett nytt jag, som tar en hel den oväntade svängar bland alla cigaretter, viktminskningsförsök och telefonsamtal från mamma. 

  Har man, som jag, sett filmen innan man läser boken blir man, inte besviken, men försett med en hel den "jaha?" innan boken är slut. Många saker är olika, men inte är det mindre underhållande för det inte. Man kan lätt leva sig in i Bridgets situationer, man suckar medlidande, skrattar gott, och skäms med henne. Eftersom bokens upplägg är precis som en dagbok, men dagarna var för sig, enkelt skrivna, så blir det även därför mycket lätt att tänka sig in i händelserna. Nog önskar man sig verkligen inte vara i Bridgets skor - till en början åtminstone - men det är verkligen en historia i sann feelgood-anda, som borde läsas av samtliga. Både unga som gamla kvinnor, och även karlar. Kan man inte lära sig hur man inte ska vara av Bridgets mamma, kan man ju alltid akta sig att ta efter Daniel Cleaver. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar