Nu så. Som jag tidigare nämnt så var jag ju på folkmusikfestival i den södra delen av vårt land, när juli led mot sitt slut. Det var en utomordentligt trevlig långhelg, med mina vänner, mina favoritmusiker och även nya trevliga bekantskaper inom bägge dessa områden. Vi dansade långt in på småtimmarna, buskspelade, hade jam i duschen, badade näck på nätterna och hade så himla roligt. Det är till och med så att jag sitter här och suckar i skrivande stund, så klart jag saknar det. Men det kommer ju igen nästa år! Och inte är det slut på folkmusik bara för att det är höst, inte.
Hur som helst så såg det ut såhär, på ett ungefär:
Vi åkte bil hemifrån på torsdagsförmiddagen.
När vi kommit fram var tälten snabbt uppe och vi sprang iväg och hade roligt. Detta var bästa badstället.
Jakob.
Pojkarna badar.
Bredvid duschstället fanns ett glashus på en veranda. Perfekt för jam, tyckte vi. Även för en och annan polskasnurr.
Bland tälten kunde man titta på alla möjliga saker. Och spela med folk överallt.
Vi satt och spelade på kvällen med. Balkanjam denna gång.
Aron och Jakob.
Fabbe being his usual adorable self.
Ett av tre förträffliga ställen att dansa på. Funkade utmärkt både med och utan skor (åtminstone tills man dagen efter upptäckte sina skavsår).
Festivalbron. Bara det vackraste som finns, tror jag. Jag blev nästan som nykär.
Vi käkade vegetariska pannkakor och snackade med hippies.
På fredagen spelade Hoven Droven. Fantasktiskt svängigt ös som orsakade en hel den träningsverk i vaderna för min del.
Lördagsmorgonens utsikt.
Vi åt lunch och filosoferade medan Jakob lånade min kamera.
Glad på festival!
Björn.
Världens bästa Isa.
Lördag kväll och dags för Basco. I Big- formationen, till och med.
Skulle jag vara tvungen att välja ett favoritband av alla miljarder saker jag lyssnar på, så skulle det banne mig vara dessa karlar. Svensk-dansk-australiensisk kompott av allra bästa slag. Förutom att deras musik är fantastisk så har de en så härlig publikkontakt och charm som gör att det jag vill göra, förutom att dansa sönder mina skosulor, är att ta med dem hem för te i trädgården (vilket självklart blir extra tydligt när de spelar Tea in the Garden).
Jag måste ju bara säga här att jag är så nöjd över denna bild. Mahahaha.
Efter Big Basco spelade norska Valkyrien Allstars. Klockan var sent och jag hade nog fortfarande Basco kvar i samtliga sinnen, så det enda intryck jag fick av denna ensemble var att det hela var väldigt skumt. Jag bestämde mig dock för att ge dem en andra chans när jag kom hem, och efter att ha lyssnat på bara ett par låtar på Spotify var jag toksåld. Hur bra som helst! Nu har Min Pipa gått på repeat tusen gånger, minst.
Det blev ännu senare och vi satte oss i glashuset och sjöng. Isas danspartner för helgen, Björn, visade sig vara skicklig i vissa andra konster också, som synes!
Lite svårt att ta kort på, men häftigt ändock.
Panda och Miranda lärde oss en hel massa nya visor.
Där satt vi, och sjöng, slumrade och allmänt myste om vartannat ända in på morgonen. När vi till sist bestämde oss för att ett par timmars sömn innan resan hem nog var en bra idé, var det redan ljust ute och vi kunde egentligen tagit en svängom till.
Det var så mysigt. Tack, för det.
